Poesie (Porta)/118 - TRADUZIONE DALL'"INFERNO" DI DANTE Canto VII

Da Wikisource.
118 - TRADUZIONE DALL'"INFERNO" DI DANTE Canto VII

../117/2 - Leggevem on bell dì per noster spass ../119 - Ve mandi el mè car pader Garion IncludiIntestazione 27 settembre 2008 75% poesie

Carlo Porta - Poesie (XIX secolo)
118 - TRADUZIONE DALL'"INFERNO" DI DANTE Canto VII
117 - 2 - Leggevem on bell dì per noster spass 119 - Ve mandi el mè car pader Garion

 
TRADUZIONE DALL’"INFERNO" DI DANTE

Canto VII
Ara bell’Ara discesa Cornara,
el sclamè in ton de raffreddor Pluton,
ch’el fava on rabadan del trenta para.
Ma Vergilli sapient e gainon
par confortamm el dis: Lassa magara5
ch’el te diga bus negher: Gajoffon!
te specci ai trii pessitt e ona mazzoeura
e vedè chi de nun resterà foeura.

Poeù el se revolta a quell brutt musellott,
e el ghe dis: Alto là lôff malarbett!10
Manget el fidegh, crenna, e dì nagott.
Sent chì d’orden de quell che el t’ha faa mett
foeura del Paradis tì e i toeu rabott
coj brasc de sant Michee sò mazzassett;
tant che el tò spazzament l’è fin staa assee15
par digh ancmò al spazzá fà sant Michee.

Tal e qual par on vent strasordenari
se squinterna ona rogor stermenada,
tonfeta là Pluton coj pitt all’ari;
e nun giò prest in la quarta vallada20
del condutt che regoeuj i tanc e i vari
peccadasc della gent malsabadada:
come regoeujen tucc i porcarij
i cazzoeur e i posciander di ostarij.

Piagh, tegna, maa de preja, taj, bugnon,25
colech, fever, cancrenn, calcol, rottur,
toss, varoeul, gotta, sciategh, convulsion,
brutt maa, lebra, moroid, fistol, bruttur,
sciri, cairoeu, panocc, crest, scolazion,
ulcer, porrfigh, tumor, erni, apertur,30
inguaraa coj malann de sta vallada
hin come on pett con ona cannonada.

Gh’è manch picch in Milan per Sant Cros
de quell che no gh’è chì di anem dannaa:
e se incontren fors manca furios35
i nostr carrocc de sira par i straa,
de quell che sbragaland a tutta vos
se incontren lor mitaa contra mitaa,
borland coj oss del stomegh zerti prej,
robba che spuvà sangu domà a vedej.40

E lì dove se incontren, pattaton,
se dan zert toccabus de restà in botta,
poeù se volten vun l’olter el forlon
dandes del stralatton, pensa-a-nagotta
del strappa-cà, del pioeucc, lesna, tegnon.45
E infin tornen de capp con sta villotta
tucc quanc i voeult che par l’istess sentee
passen innanz indree bartolamee.

In del vedej su sta strada redonda
a fà semper stà vitta malandrina50
tremava com’avess ciappaa la bionda,
e sentendem in coeur come ona spina
preghi el mè brav guidoo che el me responda
s’hin pret o nò costor a man manzina,
che gh’han sul coo quell carsenzin de biott55
ch’el par giust faa per s’giaccagh sù i cazzott.

E lu subet el dis: Tutta sta gent
l’è gent ch’ha vivuu al mond senza giudizzi,
part han trasaa el fatt sò spacciadament
lassandes mennà a scoeura dal caprizzi:60
part han squas gnanch mangiaa per el spavent
de barattà i danee col sò servizzi.
Quaa de quist sien poeù i prodegh, quaa i avar
quand se trucchen tra lor s’el canten ciar.

Quist poeù che gh’han sul coo la carsenzetta65
hin propri pret e pappa e cardinal,
capazz de vend on sant on tant la fetta
come se’l fudess carna d’animal:
capazz per el valor d’ona stacchetta
de spettasciatt el muso col messal:70
capazz cont on pretest, senza fà goss,
de brusatt viv in piazza e toeutt tutt coss.

M’eva pars da cognossen quajghedun:
ma Vergilli el me dis che no gh’è el piatt:
che saran cognossuu mai de nessun75
parché han sbregaa el sò nomm col viv de matt:
che se truccaran semper, e che nun
emm da vedj in la vall de Giosafatt
quist coj pugn strenc e quij con biott la gnucca
fors perché han destrugaa fin la perucca;80

Par ezzess de bandoria e de avarizia
han perduu on post in ciel par quistall chì.
Se in del fà sto baratt gh’han biuu malizia
senza fagh oltra franza pensel tì.
Eppur gh’è tanta gent che se incaprizia85
di ben della fortuna tutt el dì,
che fan boja, scuriee, pegora, lôff,
vitt de can par quistaj, e no hin che on bôff.

E sì che se podessen anch portass
adree tant or quant pesa tutt el mond90
no podaraven gnanch par quest settass
e tirà el fiaa domà on menutt segond.
Ma sta fortuna che fa avolt e bass
come la voeur e la fa i part sul tond,
dona e patronna lee del bon, del bell,95
chi eela o Vergilli, podarev savell?

E lu subet el sclama: Oh crejatur
negaa in del broeud di gnocch, sii pur cocô!
Ma zà a mì a morisnatt sto pass tant dur.
Dia el fè ciel e terra, e per resgiô100
el ghe dè el sô par no faj restà al scur,
e quest el dà on poo a tutt del sò s’ciarô,
el mond idest girand e el sô al sò post
come sarav el foeugh e el mennarost.

All’istessa manera el gh’ha mettuu105
fortuna par resgiôra ai ben mondan:
e lee l’è, quella che menna el cazzuu
e che je fa passà de maneman
de gent in gent, da nass e già nassuu
(sovenz voeult malament, come in Milan),110
e el pesc l’è, ch’anch a no essen persuas
olter no se pò fà che dagh de nas.

E l’è giust come a lee ghe solta in coo
che on re el toeu sù el cavall, l’olter le zolla,
né serv strologagh sù né on pezz né on poo,115
ché quell che la voeur fà, le fa da drolla
senza gnanca dì varda che te doo.
A dilla tutta poeù in d’ona parolla
la fa quell, senza dà soddisfazion,
che fan quij che ponn dì sont mì el patron.120

I sò toeummel e dammel par besogn
se corren vun dree a l’olter de galopp,
né a tanc la porrav tend gnanch per insogn
e no l’andass pussee di ball de s’ciopp:
ma quell che me toèu el coeur hin zert rangogn125
che per reson de vess favorii tropp
la bestemmien, la critichen, la sgognen:
razza porca de gatt: fotten e rognen!

Ma lee la se ne impippa de sti gnocch
che voeuren in d’on carr cercà cinqu roeud,130
la ghe dà a trà tant come el pappa ai scrocch,
godendes el gran gust del fà a sò moeud.
Ma l’è tard, e nun intant ciappem el cocch
ris’ciand fors anche on quaj malann de scoeud,
ché chi no se pò minga fà el zavaj,135
ma vedè in pressa e poeù mennà i strivaj.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .